Nils är kvar upp i Norrland och jag är i Stockholm, vi kommer att vara ifrån varandra i tre veckor och för många av er låter det busenkelt men jag som inte är van att varken bo ensam i en lägenhet eller vara utan Nils mer än en vecka i taget tycker att det är lite tufft. Eller just nu är det rätt skönt (jag kan spela Håkan Hellström hur mycket jag vill, han hatar Håkan) men om en vecka blir det nog lite jobbigare. Men jag har peppat mig själv hela flygresan tillbaks, det här kommer jag att klara galant!

Och jag skrev ner en lista med positiva saker med att vara ifrån varandra (jag är en listnörd och listan ska ligga på nattduksbordet om man vaknar leds..ja.. just in case);

Jag kommer att bli en cool självständig tjej som får öva på att vara ensam. Jag kommer att lära mig att njuta av mitt eget sällskap, något jag alltid har tyckt varit lite jobbigt = sällskapssjuk. Dessutom ska jag tvinga mig själv att laga ordentlig mat och bete mig normalt hemma. Alltså inte tända alla lampor här hemma eller somna med tv:n på bara för att jag är ensam och hör en massa läskiga ljud…

Vi kommer att få tid att sakna varandra vilket är viktigt i ett förhållande. När man bor tillsammans så blir det rätt mycket onödig kvantitets-tid tillsammans och det kommer ju att bli härligt när man ses igen! Jag har alltid tyckt att känslan av saknad är hemsk men nu ska jag uppskatta att sakna och bli saknad!

Jag kommer att få tid till alla vänner. Eller tid har jag i vanliga fall också men jag menar mer tid! Tre veckor med bara vänner, myskvällar, dans på klubbar, sol och bad på dagar! Kanske bokar jag en spontanresa med några vänner? Eller åker till västkusten och äta räkor bara för att? Okej nu låter det som om jag är fastkedjad med Nils men ni fattar! Man behöver inte kompromissa om tiden helt enkelt.