Förlåt för att jag inte har uppdaterat! Men Nils hade inte röstat till EU-valet ännu så när han gjorde det så passsade vi även på med en powerwalk runt om i stan och hann med en frukost på Seven Eleven med kaffe och pistage/skolskens-bullar, åh vad dom är goda! Jag var faktiskt stolt över mig själv att jag gick osminkad med min acne runt om i stan kring Centralen och Drottningatan och att folk kom fram och pratade med mig. Jag hade självförtroende att våga göra det och fortfarande känna mig bekväm!

Och såklart så var det ingen som skrek eller skrattade åt min hy och jag trodde innan att folk skulle säga “Kolla på Blondinbellas hy”. Men det är så lustigt det där med komplex - Det är verkligen bara du själv som bryr dig. Jag tycker att alla ni som har acne ska ut och promenera bland folk. Ni kommer att märka att det bara är du som tänker på det och ingen annan. För mig blev det en riktig ego-boost!

Nä, nu ska jag steka pannkakor, har blivit lite helg-tradition här hemma…  Sedan ska jag fortsätta att svara på alla era frågor. Kika in lite senare :)

Ut på promenix

Ni ser ju själva, jag ser massor av prickar i mitt ansikte i spegeln och ni ser antagligen inget. Nu har jag mest ärr i ansiktet och inte lika mycket acne längre men i mitt huvud så ser ser jag ut som “förut med mycket acne” Antagligen är det likadant för er. Ni uppfattar er själva som om det är hur mycket som helst men egentligen lägger ingen annan märke till det. Varför ska man då må dåligt över det?

Frukost på Sleven