Isabella Löwengrip
Min Familj

Vi och nannysarna

Published on: February 14 2016 at: 14:40
202 comments

Varning för generalisering men vad jag kan uppleva utifrån vårt hotells gäster så är relationen med sina barn väldigt olika. Vi är den enda svenska barnfamiljen här vad jag vet om, sedan är det några danskar, många fransmän, engelsmän, ryssar och japaner. Det är bara vi och danskarna som plaskar runt med våra barn i poolen och lägger pussel i lekrummet. Alla andra familjer har nannys, vissa verkar ha följt med hemifrån och några använder sig av hotellens nannysar varje dag. Vid poolen ligger föräldrarna och läser medan nannyn röjer och vid restaurangen kämpar vi och danskarna med Youtube-klipp på Ipad och gör smörgåsar i olika kreativa former för att hålla barnen glada medan fransmännen bredvid skålar och barnen är inte ens med.

 

image

 

Odd och jag hänger i kids club med alla nannysar. Vem vill inte leka med sina barn? Man behöver ju inte fantisera ihop en hel värld på golvet om man inte vill, det räcker ju att bara sitta bredvid om man inte orkar?

 

Som svensk tycker jag att det är lite konstigt att man väljer att resa på semester men inte låta barnen vara med på samma sätt. När vi reser gör vi det för att vi vill umgås, jag skulle aldrig lämna bort barnen på dagarna. Det är ju hela grejen med semester. Tid ihop. Min fundering (och fördom) är att vi skandinaver ser oss föräldrar och barn på samma nivå, eller till och med att barnen prioriteras. Så är det hos oss. Deras behov går före jämt och det är så vi vill ha det. Medan européer sätter relationen med sin parter först och sedan kommer barnen. Är jag ute och cyklar eller håller ni med?

 


 

Warning for some generalization: By watching the other guests here at the hotel I have noticed that the relationship between parents and their children varies a lot. As a far as I know, we are the only family from Sweden staying here and the rest are Danish, a lot of them French, English, Russian and Japanese. The only ones playing around and swimming in the pool are us and the Danish. It seems like every other family has a nanny. They’re either using the hotel nanny service or they brought their own. You can see the parents laying by the pool reading while the nanny is taking care of everything else. At the same time the Danish families and us are struggling with finding good clips on Youtube and making sandwiches in all kinds of fun shapes to try and entertain our kids. The French are drinking, making cheers and the kids are nowhere to be seen.

 

Odd and I are spending time at the kids club with all the nannies. Who doesn’t wanna play with their children? It’s not like you have to spend time building a toy castle if you don’t want to- If you’re tired you can just sit next to your kids?

 

As a Swede, I think it’s weird to go on a vacation and not spend time with your children. We travel because we want to be with each other and I would never leave our kids with a nanny. Then you’re missing the whole point of going on a vacation: Time together. My opinion (and prejudice) is that us Scandinavians prioritize our children. That’s our thing. Their needs are more important than ours and that’s the way we want it. The rest of Europeans on the other hand, value their partner more and the kids come on second place. Am I totally off on this or do you agree?

 

Share

Comments (202)

  1. Måste hålla med de flesta här. Skandinaver prioritera ju sig själva först i alla andra lägen; jobb, egentid och ensamtid med en bebis som vi tillskriver behov av det medan vi skolar in våra ettåringar. I andra kulturer är barnen hemma längre och en viss föräldrasort har råd med nanny på semestern så de får vila. För mig som har barnen hemma heltid är semester att få en helg/kväll (skulle aldrig lämna dem en vecka – de är för små för det än 2 och 3) utan barn, och jag har turen att ha farföräldrar till mina som gärna har barnen och barnen är gärna där. Jag skulle dock aldrig få för mig att göra som ni; Skola in en bebis för att vara hemma med den andra bebisen…

    Vi prioriterar olika och alla tycker vi att “barnen först” är olika. För mig är barnen först att inte skola in dem, prioritera tid med dem på vardagen, men kanske slippa dem några timmar på semestern medan för er är barnen först att inte ha dem runt er på vardagen men prioritera dem på semestern.

    Att prioritera barnen först på vardagen är mkt mkt mkt provocerande i Sverige. Så nej, svenskar sätter inte barnen först i den mån jag tycker att barn ska gå först. Vårt samhällssystem tillåter inte riktigt det, inte våra normer heller.

    1. Mia, väldigt väl skrivet.

  2. jag håller faktiskt med många som skrivit här. När det gäller tid med sina föräldrar med trygghet osv så gäller KVANTITET inte KVALLITET när det kommer till små barn. Alltså, det viktigaste är att man är närvarande och tillgänglig -mycket- och inte att man kompenserar sitt dåliga samvete och missade tid i lekland eller semestrar. det hjälper inget litet barn. Jag skulle heller aldrig ha min ”stora” (2.5 år) på dagis nu när vi är hemma med den lilla (1 år precis). och nej han ska inte börja på dagis på ett bra tag. :) Ha det så skönt på semestern men skippa den höga hästen.

  3. Elinor Kivirinta

    Jag har fått fem barn på 11 år och har alltid tagit hand om dem själv.Levde med en man som aldrig tog ansvar eller brydde sig om sina barn.. Jag tog hand om dem när dom var sjuka det var jag som tog dom till lekplatser och till Djurparken och picknick.Tagit hand om våra barnen 24-7 Medans han satt inlåst i sovrummet och spelade online spel dygnet runt..Jag har kännt mig ensam kännt mig som ensamstående mamma i alla år.Aldrig fått någon avlastning över huvtaget.Tagit hand om barnen fast jag legat sjuk,tvättat städat lagat mat till barnen gjort verkligen allt!Och lite till! Önskat ibland att man haft en Nanny eller en som städar hela ens hem skinande rent för man har varit så jäkla trött..Eller en kock som lagar en riktigt fin frukost eller lite mat bara för att man är så trött på att laga all mat själv och hade en sambo som inte ens ville sitta med sin familj och äta en normal familjemiddag.. Men jag vet att jag är en bra mamma som tar hand om mina fina barn köper kläder när dom behöver fixar skor och jackor ja allt.Gör alltid iordning fika när dom ska på utflykt med Gofika goda smörgåsar med skinka ost eller prickekorv på :) Jag tror själv att mina barn kommer att minnas vad gjorde för dem när dom var små när dom blir vuxna en vacker dag. Och fina “karriär” den ja..Den har jag aldrig haft gick aldrig ut gymnasiet utan jobbade och slet för att mina barn skulle ha mat på bordet jobbade över 40 timmar i veckan på ett café och även helger..Och när man kom hem då tog man hand om barnen.Så visst kan man kalla sig själv för en super mamma :) Sen vet jag att alla är olika och tänker olika också men det är väl tur det :)

    1. Varför skaffa 5 barn med en sådan dålig pappa?

      1. Jag skulle inte ens kunna låta en sån man röra mig så där hade det i mitt fall bara blivit ett barn sen adjö. Oerhört avtändande beteende. Varför fortsätta skaffa barn med någon man inte får hjälp av?

      2. Men huuuur kan du säga så och skylla på kvinnan? Det är pappan som ska ta sitt ansvar!

      3. Caroline man gör väl sitt egna val och hennes var att stanna med en pappa som inte brydde sig om första barnet varför skulle han då bryr sig om dom resterande 4 barnen. Det är inte synd om någon som har valt sin egen väg. Hade varit en annan sak om hon vart utsatt för fara om hon ville gå för då är det inte frivilligt. Men om jag hugger mig själv i armen för att jag vill det så är det ju inte synd om mig, och jag har absolut ingen rätt att tycka synd om mig själv!

      4. Det kan ju vara så att hon inte berättar heeeela sanningen. Vet att min mamma ensam tagit hand om mig och mina syskon trots att pappa bodde under samma tak. Inte ens när hon låg i över 40 graders feber fick hon vila utan var tvungen att ta hand om oss. Varför skaffa flera barn med en sån vidrig man? I min mammas fall stavas det våldtäkt, våldtäkt och åter våldtäkt. Idag vet jag att min mamma var hjärntvättad, brutalt hjärntvättad och väldigt ung (tonåring). Det är lätt att fastna i sådant och inte kunna ta sig ur det men har man aldrig varit där själv är det såklart väldigt svårt att förstå.

    2. Caroline förstår inte riktigt din kommentar.
      Pappan är dum i huvudet, right? Om man inte själv är dum i huvudet skaffar man väl inte 5 barn med en som är dum i huvudet? Alltså är Pappan = dum i huvudet och mamman = dum i huvudet. Men i hennes text verkar hon tycka synd om sig själv för hon får göra allt själv när hon valt att skaffa 5 barn med denna man. Synd om barnen då alla barn förtjänar en närvarande pappa också.

  4. Håller med dig om att man borde vilja vara med sina barn under sin semester och inte lämna bort dem.. MEN som andra skrivit det finns många sätt att prio sina barn i vardagen också,med färre arbetstimmar/stanna hemma längre osv. Och en sak som fransmän lyckats med bra är att deras barn sitter jättefint vid bordet t.ex på restauranger

    1. Att fransmännens barn sitter fint vid restauranger kan ju ha något med att det fortfarande är tillåtet att aga sina barn i frankrike. Barnen vet att om dom inte sköter sig blir det en örfil när dom kommer hem. Är det något eftersträvansvärt?

  5. Oj slutet kom inte med.. De sitter med fint vid bordet t.ex (barn i många andra länder)och gnäller inte jämt/skriker och håller på.. Dessutom behöver man inte underhålla lite äldre barn 24/7 tkr jag,även om man prio dem!

  6. Charlotte

    Enligt Hofstedes teorier om national culture är Sverige ett i hög grad individualistiskt land där vi ser oss själva som “jag” och inte “vi”. Vi tar hand om oss själva och den närmsta familjen jämfört i länder, många sydamerikanska, där “the ingroup” är det viktigaste och den vi definierar oss med. Samtidigt enligt samma studie är Sverige ett “feminine” land där de dominerande värderingarna är att ta hand om varandra och livskvalitét. I feminine-länder är det viktigt att balansera arbete/fritid och att inkludera alla. Det märks inte minst på arbetsplatsen och hur konflikter löses. I maskulina länder däremot är samhället drivet av tävling, måluppfyllelse och framgång.

    Jämför då med Frankrike där både maskuliniteten är hög liksom individualismen. I England är både individualismen och maskuliniteten mycket högre. I Japan är individualismen något lägre men maskuliniteten mycket, mycket högre (95 mot Sveriges 5).

    Jag har snöat in lite på det här nu när vi läser om det i företagsekonomin och tycker det är superintressant att koppla det till olika situationer, ungefär som den du skrev om denna och alla kommentarer som säger att vi bara bryr oss om oss själva. Det har nog med kulturen att göra och de skandinaviska länderna hänger ganska väl samman i de olika dimensionerna, därav danskarna du skriver om. Jag tycker också det är intressant att vi är BÅDE individualistiskt och feminine då de flesta andra individualistiska länderna är maskulina, därav förvirringen; bryr vi oss bara om oss själva? Eller tar vi hand om varandra, leker med våra barn?

    http://geert-hofstede.com/sweden.html

  7. Det finns ju föräldrar som skaffar Nannys till sina barn och lämnar dem för att ha egen tid i annat land under några dagar, och det finns ju föräldrar som tar med sina barn till semestern och skaffar Nannys till dem under ett par timmar. Eller dem som är helt emot Nannys under semester. Jag är med dem två sista. När vi skolar in våra barn i förskola, vi är ju med några dagar och vi frågar vilken förskola är bra för dem. Hur ska man lämna till en Nanny som man har inget information om och sedan gå iväg för att ha egen tid!
    Jag skulle “kanske” lämna mina barn till Nannys när det finns andra barn, men inte om hen tar hand om bara mina egna. Men jag skulle aldrig lämna mina barn ensamma till Nannys i hottelen om jag ska åka med min man nånstans för att ha egen tid (Jag glömmer aldrig Madelene fallen i Portugal, hon hade inte Nannys med ändå). Vi är ju ändå i en främmande land.
    Mina barn är resultatet av vårt kärlek, och med deras närvarande stärks vårt kärlek, och genom att titta på dem vet jag vad vårt kärlek resulterade till. Därför föredrar jag familj tid för att visa vårt kärlek, inte egen tid för bara vi två. Vi har egen tid när dem sover, vi har egen tid när dem leker tillsammans, vi har egen tid när dem vill ha själva egen tid (bröder 9&11 år), etc…Ju mer dem blir äldre desto mer får vi egen tid, och ju mer vi saknar den tiden när dem var små pojkar och bebisar. Vi vet att snart kommer och vi kanske vara dem “tråkiga föräldrarna” därför vi vill njuta av den tiden vi har tillsammans med dem.

  8. Håller med om att barnen ALLTID borde prioriteras – såväl i vardag som på semester. Tyvärr ser inte det svenska samhället ut så idag, med för stora förskolegrupper och långa dagar ifrån sina föräldrar redan från låga åldrar.

    Jag och barnens pappa turades om att vara hemma heltid med barnen ända till skolåldern. Vårt val ansågs då som mycket avvikande och konstigt eftersom barnen aldrig gått en enda dag på dagis. Men vi värderade familjetid som det viktigaste och det gör vi fortfarande till skillnad mot det flesta (alla?) i vår omgivning som sätter “karriär” och egentid i första hand. Skillnaderna i kvaliteten under umgängestiderna bli då också stora: man ser på barnens uppförande om de är vana vid olika miljöer och om de har fått gott om tid till vägledning och erfarenheter. Barn som fått den här tiden tillsammans med sina föräldrar är inte stökiga i olika sociala situationer och tillställningar.

  9. Jag håller med dig! När man åker på semester ska familjen umgås! Väl hemma.. Bor i en lite mindre ort, har inte så många som erbjuder sig att vara barnvakt sådär ändå, utan jag frågar om det är något speciellt min mamma eller syster. Om jag bodde i en större stad där de finns “nannys” som kan komma och vara barnvakt kan jag säga att jag lätt skulle betala för de, för att få lite egentid såsom bio, restaurangbesök osv med sin man.. Ni vet umgås med vuxna personer, kunna få prata utan att bli avbruten.. Är lyckligt lottad att ha en man som inte är ego när de gäller att de ska hända något hela tiden.. Vi har våran “egentid” 19-23 varje kväll när barnen sover (ja när inge någon av oss jobbar kväll då förstås), vi kan räkna på våra 10 fingrar, om tillfällen vi har bett om att få barnen passade. De är snart 4 och 6 år! Vi har det bra ändå. Våra barn är trygga.. Livliga u name IT! Visst, vi är trötta och sluta ibland. Men vi har valt att skaffa 2 barn. Och visst är jag avundsjuka på vänner som har barnvakt utan att be om det typ varannan helg… De gäller att ta vara på tillfällena, med barnen, utan barn! Barnen är bara små en gång, jag är bara 31 och frisk just nu

    1. Jag förstår precis hur ni har det. Jag har 2 barn, 10år och 5år gamla. VI hade barnvakt en gång, och det var förra året på våran bröllopsdag. då gick vi på bio mellan 19-21 och var hemma vid 21:15. Jag hade också lagt barnen innan jag åkte, bara äldsta som var vaken men uppe på sitt rum och tittade film när vi åkte hemifrån. Vi har ingen att be om barnvakt. Min mamma vägrar vara barnvakt åt något av sina barnbarn… och min pappa är inte närvarande. Och makens mamma är inte närvarande, och farfarn kan inte vara barnakt då han jobbar 150% samt tar hand om sitt autistiska vuxna barn.

      Så jag håller med.. ibland kan jag bli avundsjuk på folk som har närstående som gärna är barnvakt, eller som kan ha nannys. Inte så att vi vill vara borta från våra barn egentligen, men vore kul att kunna ut och äta, eller gå på bio igen. eller bara få vara vuxna en sväng.
      Men precis som ni så är våra vuxenkvällar varje kväll mellan 18-22 och sen resten av tiden är med barnen.

  10. För det första håller jag med många andra här, kasta inte sten i glashus när du själv prioriterat dig och ditt jobb genom att skola in gillis på dagis trots att du är hemma. Sedan är det VERKLIGEN INTE i barnens intresse att åka halva jordklotet runt, helt ny tidszon och med en stark stark sol som kan skada era barn. Folk gör som dom vill, men det är dags att svenska föräldrar slutar tro att de är någon sorts superföräldrar när träning, jobb, vänner, utlandssemestrar ständigt prioriteras framför barnen.

  11. Jag skulle inte tveka att ha med mig en nanny på semstern om jag hade råd, vi har tvillingar på2 år och det är otroligt krävande att resa med dem. Många i Sverige har ju inte det och man prioriterar annat som ett bättre boende osv. Men det är ju bra för relationen om man får lite tid för varann och inte bara måste hålla koll på sina barn….
    Sedan tycker jag man ska vara med sina barn och se en nanny som avlastning och en stöttepelare, prcis som att resa med sina föräldrar när man har småbarn.

  12. Sökte inte ni en nanny för några veckor sedan åt Sally? :)

    Blir lite komiskt när man läser detta inlägget då!

    Däremot tror jag inte att det har att göra med VART i världen man är född/bor. Utan tror det sitter i personligheten.

  13. Jag tycker ditt påstående stämmer Isabella. De tillfällen jag rest med min familj utomlands på olika charter är det en vanlig syn att se flera barnfamiljer, då från annan kultur låta sina barn oftast leva omkring själv. När man ser det här från poolkanten är det så tydligt att dessa barn desperat söker sina föräldrars uppmärksamhet men inte får den. Det har till och med gått så långt att de sökt sig till mig som sitter där och iakttar med stora frågande ögon. Varför ta med sina barn på resa om man tänker att man ska bli så uppvilad och harmonisk när det inte fungerar så. Välj istället en weekend med din partner där ni hinner vila upp er och bara koncentrera er på varandra och ert välmående. Det är bättre att välja inriktning för varje resa än att tänka att man ska få allt på samma gång. Barnen mår inte bättre av att åka till Thailand på semester där de inte får den kärlek och uppmärksamhet de faktiskt behöver.

  14. Jag tycker det är rakt egoistiskt att låta hotellets nannys passa ens egna barn på semester! Har man med sig barnen på semestern så är man väl med dom och låter dom vara med på allt så länge de är vakna!

  15. Jo du har rätt. Jag bor i England o här e det jätte många som lämnar barnen hemma o åket på semester eller åket på kryssning o lämnar barnet (en bebis!) på 24 timmars “dagis” under denna resan. Jag skulle ju aldrig kunna göra så. O jag e den enda som sitter o leker med barnen på “lekgrupparna” medans de andra morsorna snackar skot o dricker kaffe o totalt ignorerar sina gråtande barn. Men ok. Det e oxå många som e hemma på heltid med sina barn tills de börjar skolan när de e 4. Så visst, då kan man tänka sig de kanske behöver lite mer egentid när de väl får chansen. Jobbar man mycket annars så kanske det e extra kul att leka med barnen när man har semester…

  16. Väldigt intressant fenomen! Jag var i Australien och råkade hamna som au-pair hos ett engelsk-australiskt par med två barn på 1 och 3 år under deras fyraveckors julsemester där. Det kändes lite märkligt för mig att bli inhyrd för att ta hand om barnen medan de själva var ute på middag, träffade vänner, gick på bio osv. De umgicks med barnen, men prioriterade sina egna nöjen högre. En “familjesemester” har väl helt enkelt olika innebörd för andra nationaliteter. Känns helt otänkbart för mig att göra samma sak när jag får barn – om man vill umgås med sin partner fixar man väl barnvakt hemma och åker på barnfri weekend eller liknande istället?

  17. När jag var 19 år jobbade jag i lite mer än ett år som nanny åt en familj (barnen var då 4år och 9år gamla). Tanken var från början att jag skulle jobba ca 4 timmar/vardag och då främst se till att barnen kom hem från skolan/dagis, åt mellanmål, gjorde läxor och lekte snällt.

    Sakta men säkert trappades arbetstiden och arbetssysslorna upp ( det blev bl.a. matlagning, städning, nattning, byktvätt, diskning, skjutsande av barn till fritidsintressen etc.) upp, mer och mer timmar, längre dagar, jobb på helger och plötsligt så hade jag ansvar för barnen ibland i en hel vecka-två veckor, dygnet runt, för att föräldrarna for iväg på “arbetsresor” och andra fina tillställningar.
    Visst var det kul att få mer lön (även om lönen knappt räckte till nånting alls), men det som skrämde mej var hur barnen började må av detta.

    Den äldre fick svårt att somna och kunde ligga vaken nätterna igenom vilket då påverkade humöret och orken på dagen i skolan, den yngre blev till slut väldigt vilsen i vem som var hennes riktiga familj och hade svårt att skiljas från mej när jag lämnade henne på dagis/åkte hem när hennes föräldrar kom hem från resorna.
    Det gick så långt att hon på dagis började referera till mej när hon pratade om sin mamma. För jag var ju alltid där, dygnet runt och tröstade, förmanade, bestämde, lekte, skötte hushållet etc. Till slut blev det ohållbart och jag sade upp mej men har idag fortfarande fin kontakt med det äldre barnet som idag är vuxen. När jag själv blev mamma kort efter att jag slutade hos familjen så bestämde jag mej för att aldrig anlita nanny utan alltid försöka klara mej igenom vardagen själv eller vid “nödfall” ta hjälp av mina föräldrar, jag var väl något skrämd över mina erfarenheter av att själv jobba som nanny.

    Jag tänker varken stå med pekpinnen åt det ena eller det andra hållet i diskussionen om nannys, men jag vill dela med mej av mina erfarenheter. Kanske hjälper det nån familj att tänka till om man är osäker. Så här extrem nanny-situation behöver verkligen inte alla ha, men det är lätt att man sakta trappar upp användningen av nannyn, ger man en gång “efter” och tar en nanny, så blir steget att göra det fler gånger lättare och snart blir det lättare att öka nannyns arbetstid också.
    Håller man hårt på att nannyns arbetstid är max x-timmar i veckan och endast vid nödfall ökar arbetstiden, så kan en nanny vara en riktigt bra lösning (han/hon kan ge barnen full uppmärksamhet då de inte är i en stor barngrupp och barnen får vara hemma i en miljö där de är trygga).

  18. Att ett sådant här inlägg skapar reaktioner är förväntat. Utbyta åsikter ska man ju. Dock är vi människor i överlag snabba med att döma.Jag tänker så här. Jag har själv barn och har bott i ett antal olika länder. Allt ifrån längd på föräldraledighet,arbetsvillkor, statsskick,sociala normer, levnadsstandard och möjligheter till arbete skiljer sig. Jag tror inte att ämnet är kulturellt betingat. Det finns så mycket annat som spelar in. Om vi tar ett exempel. En mamma som är hemma med sina barn hela tiden. Hennes man arbetar långa dagar och hon är den personen som är med på alla aktiviteter, hjälper till med alla läxor, leker, tar med barnen till parker osv. Om hon sedan åker på semester och väljer att under en vecka ägna lite tid åt sig själv för att kunna fungera bra för sin familj, det finns väl inget fel med det. Ta ett annat exempel, en mamma och pappa som måste utföra ett arbete och inte har så mycket tid de skulle vilja ha för sin familj och semestern är den tiden de har för att kunna ägna sig åt familjen och sig själva. Det är väl inget fel med det heller. Min poäng är att alla inte åker på samma semester av samma anledning och ur samma förutsättningar. Det kan finnas hur många scenarion som helst. De flesta föräldrar gör sitt bästa och vi behöver som föräldrar visa mer förståelse för varandra i våra föräldraroller och unna varandra semester. Så länge barnen mår bra och har en trygg grund är allt ok.

  19. Ved vet vi om vad just den familjen har för behov? Man kanske går igenom svårigheter i livet som inte syns på ytan. Det måste vara upp till varje familj att själv bestämma hur deras vardag och semester ska se ut.
    Döm inte!

  20. Hm jag vet inte! Jag jobbar som au pair i Frankrike, men tycker att kulturerna är för olika för att kunna jämföra. Det är ju stor skillnad, framförallt det strukturella som dagis, föräldraledighet, fritids osv. Jag kan tycka att det ligger något fint i att känna till sina begränsningar som förälder och att ha en au pair som hjälper till när det inte håller i längden – istället för att varken kunna sköta jobb eller barn ordentligt. Det är ju en helt annan trygghet för barnen att ha en au pair eller nanny än att flänga omkring med en massa olika personer och endast vara en i mängden. Barn är ju inte en i mängden, hur man än ser på det. Jag tror på tryggheten som en nanny ger, men håller med dig om att det kan verka lite absurt att ta med sig en på semestern. Jag tror dock att det är något som uppskattas, av såväl barnen som nannyn!

    1. Sen så använder vi svenskar ju precis samma service när vi åker på semester, som skidskola och alla bamseklubbar?

  21. Jag har själv inga barn, men, tycker att detta växande “ha barnen hemma tills skolålder” är mycket intressant ändå.

    För det är ALLTID mammorna som är hemma. “Min man och jag har kommit överens om att prioritera barnen” betyder näst intill alltid med att det är mamman som är hemma!
    “Varför skaffar du barn om du inte vill umgås med dem?” Är en fråga som aldrig ställs till pappor som jobbar.

  22. Intressant inlägg!
    Jag har själv varit nanny i en amerikansk familj och vi åkte på semester till Karibien, två veckor och jag jobbade från 07-23 varje dag, kanske någon paus på dagen men den semestern var för att föräldrarna skulle umgås och barnen var med mig på hotellet, tilläggas att hotell “rummet” var som ett radhus med marmor golv, trapp i marmor med vassa kanter och glasbord överallt med vassa kanter, själv med en 2 och 3 åring!
    Det var otroligt påfrestande och nu kan jag inte säga vad som är rätt och fel, men jag skulle inte själv vilja göra så med mina framtida barn!
    Strongt att resa så långt med små barn :)

  23. Hejsan Isabella!
    Enligt mig så hänger det här på varje individs tankesätt. Det handlar inte om “européer”, “skandinavier” osv osv… Man kan inte generalisera så. Det här beror helt på vilken person det är, hur den värderar och tänker kring detta.
    Med vänlig hälsning, Y

  24. Jag tycker att folk är lite “roliga” som fortfarande kommenterar att ni skolade in Gillis när BB var “hemma” med Sally, hon jobbade ju och var inte mammaledig, och då kanske det var RÄTT mycket smidigare att ha Gillis på förskola än hemma? Och vår dotter gick också 15 timmar på förskola när vår minsta kom, för att det passade vår familj bäst. Det är också att prioritera barnens bästa, bara på olika sätt.

    Angående semestern hade jag kunnat tänka mig att ha exempelvis Bamseklubb någon timme om dagen för lite extra vila för mig och extra kul för dem, men i övrigt vill jag såklart semestra med barnen!

Write a Reply or Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *